Kriminalvård

Kriminalpolitik är svårt. Debattens alternativ är tydliga: Människor har ansvar för sina handlingar, om man inte sköter sig får man ta konsekvenserna för det. Om brottslingar inte straffas hårt undergräver det rättsmedvetandet hos allmänheten, dessutom begår en liten klick av männsikorna brott, ska vi då inte hålla dem borta från samhället för att skydda oss övriga? Å andra sidan, ingen föds ond, få brottslingar begår brott efter en nogrannt beräknad cost-benefit-analys. hårda straff drabbar bara samhällets olycksbarn, dessutom så fungerar den förhärskande strafformen fängelse delvis kontraproduktivt eftersom många brottslingar blir hårdare och lär känna andra brottslingar där.

Det som särskilt upprört mig det senaste året är polisens uttalande efter mordet på Anna Lindh: -Vi åker nu omkring och kollar upp var de personer som kan tänkas utföra en sån här handling befann sig på tidpunkten för mordet. Det får mig att tänka på vad en polis sa när vi i mellanstadiet besökte polisstationen i Karlstad: -Just nu begås det inte så mycket inbrott. Det beror till största delen på att de som pysslar med sådant här i Värmlandsregionen för till fället sitter inne.

Dessa båda uttalanden tyder (liksom mkt annat) på att en liten klick människor står för lejonparten av de grova brotten. Att för alltid låsa in dessa människor tycker jag skulle vara en otroligt dålig lösning, dels är det inhumant att man ska få sota för enstaka misstag hela livet och dels skulle det förmodligen skapa en hårdare stämning blanmd kriminella. Om de är jagade av polis kan de ju lika gärna skjuta, de kommer ända att åka in rejält.

Tro det eller ej, men jag har faktiskt lösningen på denna till synes olösliga paradox! Tack vare ny teknik kan man numera övervaka brottslingar även utanför fängelserna. Min idé är därför att återfallsförbrytare döms till livstid i elektronisk boja, men att den dömde får röra sig fritt i samhället. Bojan ska vara designad på ett sätt så att det inte framgår att personen är brottsling, t.ex. inopererad i kroppen. Hur vi ska definiera återfallsförbrytare är en tekniska detalj, jag vet inte vad som kan vara rimligt, kanske tredje gången gillt?

En elektronisk fotboja eliminerar naturligtvis inte risken för nya brott, men brottslingen kommer att få stora problem med alibit och kommer snabbt att bli gripen! Detta borde ha en starkt avhållande effekt.

Många kommer naturligtvis motsätta sig den här idén med referenser till 1984 och liknande. Visst är det en inskränkning i intigriteten, men inte en generell sådan, utan som ett straff. Att sitta på fängelse är dock en ännu större inskränkning. För att inte tala om att få sin lägenhet länsad eller att bli misshandlad.

Den kriminalvård som eventuellt bedrivs på anstallter kan förmodligen med bättre resultat bedrivas utanför murarna. Dessutom tycker jag att fler kortare straff ska bytas ut mot fotboja, särskilt för unga brottslingar som inte ska får chansen att bilda nätverk på kåken. Jag vill dessutom påpeka att jag inte vill se detta som en skärpning av straffen, inte heller motsatsen. En reform skulle därför väga hårdare tag (livstid i boja) med mjukare tag (mindre tid på anstallt, mer terapi).