Ankomst till Sri Lanka

Ankomsten till Sri Lanka blev inte riktigt som beräknat. Sara fick kraftig feber i Dubai, men eftersom det härjade en influensa där misstänkte vi att hon fått den. Väl på Lanka blev det dock uppenbart att det inte rörde sig om influensa utan snarare denguefeber. Dengue smittar genom myggor och ger förutom hög feber, en hemsk värk och utslag över hela kroppen. Om det vill sig riktigt illa får man blödarversionen, då ögon, öron och alla andra kroppsöppningar börjar blöda. Då dengue också kraftigt reducerar mängden blodplättar (de som gör så att blodet koagulerar) finns det i de fallen stor risk för att man förblöder. Så länge man kommer under läkarvård är det ingen fara för livet, men de möjligheterna har ju tyvärr inte alla vilket leder till att sjukdomen har skördat mer än 70 liv på Sri Lanka bara i år.

I Trincomalee där vi bor finns inget sjukhus som går att lita på så sjukdomen kom att innebära att vi spenderade de två första veckorna här i huvudstaden, Colombo. Först en vecka på sjukhus och sen en vecka vila på hotell i närheten av sjukhuset. Även förra veckan var Sara trött och arbetade bara halvtid. Först den här veckan, ca en månad efter att febern började har hon kunnat jobba heltid.

För mig var det här egentligen bara positivt. Jag fick hänga i Colombo, lära känna en del andra expats där och fick tillgång till ett utbud av mat och kläder som är otroligt mkt bättre än Trincos.