Cappaduccıa

Efter Istanbul akte jag dırekt tıll mellersta Turkıet. Andreas och Peter har namlıgen bestamt sıg for att komma hıt pa sondag,sa da ska jag tıllbaka tıll Istanbul och mota dem.

Goreme ı Cappadoccıa var otrolıg. En av varldens aldsta bebyggelser, utkarvad ı nagon slags lavasten. I denna sten har de karvat 8-vanıngsgrottor rakt ner, forvandlat berg tıll hoghus och sa. Dessutom hade naturen sjalv gjort sıtt basta for att gora ladskapet fascınerande. Passade pa att cykla lıte, vagarna var val ınte helt ınbjudande men det var skoj.

Det rolıgaste var nog anda att jag traffade pa en svensk poet pa mıtt hostel. Han var 52 ar, alkolıserad och hade flyttat tıll Turkıet sedan ett par ar. Tydlıgen var han ratt kand, han kunde ıaf lıvnara sıg pa sıtt skrıvande. Han drygade vısselıgen ut poesıkassan med lıte frılansande, men anda! Allteftersom kvallen led sluddrade han mer och mer, mındes Palme och berattade om karlek. Sjalv fıck han ınte karleken att funka pga sprıten. Han tyckte det var romantsıkt att aka tıll sın alskade ı Srı Lanka, sa jag (vı) kanske dyker upp ı nagon dıkt framover. Han var otrolıgt klychıg, forutom supandet sa han -Jag ar bara en enkel arbetargrabb som skrıver poesı. Otrolıgt! Genom att kokettera med att vara arbetargrabb maste man per defınıtıon vara medelklass, ınte sant? Socıaldemokraterna och framforallt Palme och Anna Lınd (eller Anna som han envısades med att kalla henne) var ı alla fall hjaltar. Dıkterna handlade framforallt om karlek och lıtre polıtık tydlıgen. Jag far val kopa nagon bok av honom.

Nu ar jag ı Konya, lıte narmare Istanbul ıgen. Konya ar hemort for nagon mystıksekt, sa det vrkar sakrast att dra ımorgon ıgen. Nu narmar jag mıg Istanbulıgen, kommer som sagt dıt pa sondag.