Onsdag

Jag är nu helt frisk och har ägnat dagen tillsammans med svenska vänner i Colombo. Vi åkte runt till ett par olika ställen for att hjälpa till att packa hjälpsändningar. Kläder, mat och vatten har vi packeterat och lastat på lastbil. Det ställe vi var på mest var en liten buddistisk kvinnoorganisation. De var ett gäng gamla skröpliga damer, tänk kyrkobasar, som blev väldigt glada över vår hjälp. Arbetet var otroligt svettigt, med anledning av det fälldes dagens roligaste kommentar: "Jag svettas som en Tsunami!" Så skoj kan man ha det. Sen gick vi och badade. Och på fina restauranger. Vilket ganska tydligt visar vilken bubbla vi lever i här i Colombo.

Imorgon kommer Sara hit. Ska bli skönt att se henne efter allt som hänt. Hon får vila ut och slicka såren och så åker vi förhoppningsvis tillbaka till Trinco i helgen.

Tisdagen 29/12

Har knallar det pa, jag ar i princip helt frisk, fragan ar om jag hade dengue overhuvudtaget. Saras fot har svullnat upp rejalt och hon kan inte stodja pa den. Da hennes kollegor kommer tillbaka pa torsdag aker hon ner till Colombo och vilar sig over helgen.

Ekot har precis intervjuat henne, sa hall oronen oppna efter det!

Mandagen 27/12

Inga storre nyheter mer an att en av vara hundar har dott :(

Sara aker omkring och rekar Trincomalee District. Utbombat, doda kor, hundar och annat overallt. Hon var ute pa hotell i narheten dar 19 turister dog. Tva av dem som overlevde dok upp pa det hotellet Sara bor pa, utan klader, inlindade i ett lakan, chockade over de doda, tillknycklade manniskokroppar som de hade fatt lamna efter sig... Extra sorgligt med tanke pa att grannhotellen ar utbombade pa riktigt efter inbordeskriget och att turismen precis har borjat ta fart.

Som en del har sett citeras Sara i dagens DN. DN och Ekot fortsatter att soka henne men har problem att komma fram. Konstigt, for de kommer fram till mig och jag till henne.

Jag har agnat dagen at att shoppa lite klader till Sara. Hon har liksom inga (rena) kvar. Far besked pa mitt dengueprov om ett par timmar. Kanner mig skaplig, orkar shoppa och sa, men klen.

Annandan 2

Har pratat mer med Sara nu, hon ar OK men chockad (kanske aven i medicinsk mening) och har brutit en ta. Hon berattade om flykten imorse. Forst sag hon vatten sippra in under porten till tradgarden, da bestamde hon sig for att packa ihop lite grejer. Da sa det bara brak, porten slog bort och de fonsterrutor som vette at fel hall slogs ut. Vattnet var snabbt uppe till axlarna och hon forsokte klattra over muren som omger garden (porten vetter at fel hall, dar vattnet kom ifran) Nar hon lyckats ta sig upp pa den ca 2 m hoga muren rasade den sammam, och vart (lilla) papayatrad rasade over henne. Jag fattade inte riktigt hur men hon sa att hon landade under nagot plattak ocksa, innan hon fick hjalp att resa sig och ta sig uppat i terrangen genom vara grannars tradgardar. Vattnet drog sig tillbaka efter ett tag, sa hon kunde ta en trehjuling till kontoret. Dar lyckades hon samla ihop lite personal (till raga pa allt ar ju hennes chef pa semester, sa hon for befalet) och utfora lite efterforskningar. De har upprattat en bas i ett hogt belaget hotell. Hela Trinco ar i panik och alla ar radda for att det ska komma fler vagor. Staden Trinco verkar ha klarat sig hyfsat nar det galler doda, men grannbyar som Nilaveli och Mutur har drabbats valdigt hart och ligger under Trincos ansvar.

Forutom vasterlandsk media gar det att folja fran TamilNet De ar tigervanliga och jag visar ibland lite for detaljerade bilder. Kansliga tittare varnas...

Rapport Trinco

God jul och gott nytt ar........
Missnojd med din jul? Lyssna pa det har: Jag fick 40 graders feber pa julafton och stack till sjukhus iu Colombo igar, juldagen. Formodligen denguefeber. (aven om jag inte mar alls lika daligt som Sara gjorde, men det kommer nog det ocksa.) Och sa idag. Ni har val sett nyheterna. Vid 10-rycket horde Sara folk borja skrika och strax darefter star hon i vatten upp till armhalorna. Huset totslforstort. Grejer och doda kroppar flyter omkring i staden. Om vart relativt stabila hus ar forstort (antar att det inte har rasat ihop, men man vet ju inte) sa vagar jag inte ens tanka pa vad som hant med de flyktingforlaggningar som Sara jobbar med.

Just nu stanger de ner det stora kopcentrat jag ar pa i Colombo, de sager att vi maste ga upp pa taket. De maste skamta. Hur som helst stanger de.
Jag finns pa +94 77 66 812 43 , SMS verkar funka.
/Per

Dagens U-landsproblem

Att tänka på när man cyklar om en ko på vägen: Planera noga för kosvansens pendelrörelse så att du inte kör om den samtidigt som svansen gungar ut på den sida du tänker köra om henne på!

Ankomst till Sri Lanka

Ankomsten till Sri Lanka blev inte riktigt som beräknat. Sara fick kraftig feber i Dubai, men eftersom det härjade en influensa där misstänkte vi att hon fått den. Väl på Lanka blev det dock uppenbart att det inte rörde sig om influensa utan snarare denguefeber. Dengue smittar genom myggor och ger förutom hög feber, en hemsk värk och utslag över hela kroppen. Om det vill sig riktigt illa får man blödarversionen, då ögon, öron och alla andra kroppsöppningar börjar blöda. Då dengue också kraftigt reducerar mängden blodplättar (de som gör så att blodet koagulerar) finns det i de fallen stor risk för att man förblöder. Så länge man kommer under läkarvård är det ingen fara för livet, men de möjligheterna har ju tyvärr inte alla vilket leder till att sjukdomen har skördat mer än 70 liv på Sri Lanka bara i år.

I Trincomalee där vi bor finns inget sjukhus som går att lita på så sjukdomen kom att innebära att vi spenderade de två första veckorna här i huvudstaden, Colombo. Först en vecka på sjukhus och sen en vecka vila på hotell i närheten av sjukhuset. Även förra veckan var Sara trött och arbetade bara halvtid. Först den här veckan, ca en månad efter att febern började har hon kunnat jobba heltid.

För mig var det här egentligen bara positivt. Jag fick hänga i Colombo, lära känna en del andra expats där och fick tillgång till ett utbud av mat och kläder som är otroligt mkt bättre än Trincos.